Här står Astrid, min faster, på Kyrkskolans trappa. I sin högra hand håller hon sin fina vita resväska, tillverkad på bruket i Alstermo. På andra armen vilar hennes handväska. Hon har varit på besök hos oss i Veddige några dagar. Nu är hon resklar för att ta tåget tillbaka till Stockholm där hon bor. När Astrid kommer på besök känns det lite extra märkvärdigt just för att hon kommer från huvudstaden. Där jobbar hon i en skoaffär på Sveavägen och bor i Kallhäll, nordväst om staden. Något år senare flyttar Astrid till Veddige och får jobb på EPA i Varberg, på parfymavdelningen. Nu har både Lennart och Maj-Britt och Astrid flyttat efter oss till västkusten.
Göran hade två systrar, Ranghild och Astrid. Ranghild var äldst i syskonskaran och hon lämnades faktiskt bort till en syster till min farmor då hon föddes. Detta för att farmor och farfar inte var gifta då Ranghild kom till världen. Ett sorgligt och märkligt tilltag sett med dagens ögon och som måste ha gnagt i Ranghild under alla år. Som barn fick Astrid hjälpa farmor med olika bestyr, som att passa sina småsyskon. Då Göran föddes var Astrid nio år och jag har förstått att Astrid betydde mycket för Göran under hans barnaår. Det var henne han ofta vände sig till om det var något han ville ha hjälp med.
I Veddige hyrde Astrid en lägenhet på övervåningen hos Allan (skolvaktmästaren) och Rut i deras hus. Till arbetet i Varberg tog hon tåget. En resa som tog drygt tjugo minuter. Astrid fick smeknamnet ”Faster Fasan”. Det var egentligen två killar som hängde med Lena och Annika som tyckte att namnet passade eftersom Astrid ofta bar en hatt som pryddes med två ståtliga fasanfjädrar. Astrid stannade några år i Veddige innan hon flyttade hem till Alstermo igen. Där jobbade hon i en blomsteraffär fram tills hon gick i pension. Ingen skötte om krukväxter och blommor så bra som Astrid. Varje gång hon hälsade på oss i Veddige gick hon över alla krukväxter så att de åter blev som nya.