Denna stödanteckning hittade jag i en av Görans alla föreningsmappar. Förmodligen hade han fått uppgiften att presentera sig själv i något sammanhang och skissat ner lite stolpar. Jag tycker det är intressant att se hur han uppfattade sig själv. Så här lyder anteckningarna.
Göran Fager, pensionär, f.d. slöjdlärare. Absolutist. Ganska bestämd. Har lätt för att säga ”vi gör så här”, vilket kan vara besvärligt eller bekvämt för omgivningen. Har lätt för att prata, ibland för mycket. Ganska envis, även om jag anser mig ha lite fel i vad jag gör eller säger. Kan ibland ångra mig i saker som jag gjort. Jag försöker vara korrekt och göra mitt bästa. Tror folk om väl. Släpper gärna in Jehovas Vittnen i vårt hus. Är noggrann med pengar, för kassabok över alla in- och utgifter och har alltid varit inblandad i föreningsverksamhet.
Mina egna spontana reflektioner kring ovanstående stödanteckningar: Absolutist, det var han hela livet. Minns emellertid att han smuttade på vitt vin en gång, varpå han grimaserade å det våldsammaste och utbrast: usch, det var det suraste! Eftersom Göran satt med i kommunens nykterhetsnämnd sågs han sannolikt av vissa veddigebor som en något besvärlig myndighetsperson. Men trots detta uppdrag och sin övertygelse var han ändå mer överseende än de andra lokala nykteristerna då det gällde gemene mans alkoholvanor. Sedan ska man inte heller glömma den insats han gjorde för traktens barn och ungdomar i ungdomslogen i form av olika fritidsaktiviteter under många år. Detta bidrog sannolikt också till att de flesta i Veddige hade respekt för hans hållning till alkohol.Ska också tillägga att han, även om han inte gillade det, aldrig bråkade med mig då jag började smaka öl och vin, vilket i och för sig inte hände förrän jag var i 18-årsåldern.
Att han var handlingskraftig och noggrann av sig kan jag också hålla med om. Som slöjdlärare var han bestämd och ”visste var skåpet skulle stå” och var verktygen hade sin plats i skåpet också för den delen. Ämnet i sig krävde ordning och reda. Ibland kunde jag träffa på någon gammal elev som Göran hade haft. Minns en tidig lördagkväll vid kiosken i Veddige. Jag var väl runt tretton år. Då dyker Sven-Erik ut ur en gammal amerikanare, lagom påstruken. Han är storvuxen och har händer som dasslock. Han tillhörde inte skolans plugghästar och nu jobbar han som sopåkare, Lagom rund under fötterna kommer han emot mig och frågar på utpräglad halländska om jag är Fagers pöjk. Jag hann bara tänka ”nu är det klippt” då Sven-Erik med nostalgi i stämman säger: ”Fager var en bra lärare, han kunde vara hård och bestämd, men han var rättvis”.
Och det säger väl en del om Göran som person och lärare. Han ville ha ordning och reda på saker och ting. Då var han bestämd och sträng. Men han hade också lätt till skratt och var inte långsynt. Han var mån om att söka samförstånd både som person och i sin gärning som föreningsmänniska och lärare.