Här står jag med Roland Hallberg, min bästa kompis från åren innan vi började skolan och upp i de tidiga tonåren. Vår familj lärde känna familjen Hallberg genom Rolands morbror Arne som bodde på övervåningen i Kyrkskolan. Hallbergs hade tv och det hände ganska ofta att vi blev inbjudna till Hallbergs på lördagskvällarna för att titta på Hyland hörna. Rolands mamma Sigrid bjöd på hembakat och kaffet serverade hon ur en tv-kanna, vilket var en av alla de nya produkter som följde med televisionens intåg i de svenska hemmen på 50-talet. Rolands pappa Georg satt i tv-fåtöljen, där han för övrigt brukade somna ganska omgående. De andra vuxna satt i tv-soffan och vi ungar låg på golvet framför tv:n.
Roland och jag hängde ihop som ler och långhalm under uppväxtåren och träffades så gott som varje dag för att spela spel eller dra ut på samhället på olika upptåg, något som Roland var riktigt bra på att hitta på. Jag som var ett år yngre än honom hängde med, men om sanningen skall fram så var nog inte jag heller så dålig på att hitta på olika pojkstreck. Vi ”klickade” med andra ord bra då det gällde att hitta på hyss och bus.
En gång låg vi bakom Hallbergs häck och spanade då prästfrun kom gåendes förbi. Då fick vi plötsligt för oss att vi skulle häva ur oss så många svordomar som möjligt för att se vad som hände. Tilltaget hade effekt för prästfrun stannade till varpå hon med len och överseende röst frågade oss ”Kan så många fula ord komma ur så små fina barnmunnar?” Jaa, svarade vi i korus och pep iväg så fort vi kunde. Vi uppsökte byggarbetsplatser och busade med snickarna och murarna, vilket ofta slutade med att de körde iväg oss. Hade vi tur kunde vi få med oss en av murarnas tomma pilsnerflaskor som vi genast gick till bageriet och pantade och som vi fick ett Bugg för (10-öres tuggummi), som vi delade. På höstarna drog vi ut till böndernas stubbåkrar och ”hjälpte” till med att elda upp överbliven halm. Fram på vårkanten var vi behjälpliga med att gå runt i byn och samla granris och vissna julgranar inför påskens traditionella påskbrasor.
Lite längre upp i skolåren blev det så att vi gled isär från varandra mer och mer då våra intressen kom att spreta åt olika håll. Roland var inte mycket för sport. Han gjorde några matcher i fotboll, men efter ett benbrott var det slut med idrottande för hans del. Mopeder och tillverkning av pyrotekniska produkter och olika apparater tog över intresset. Även det musikaliska intresset gick stick i stäv, då både Roland och hans storebror Ingemar spisade dansbandsmusik, som Thor-Eriks, Jan Öjlers och Flamingokvintetten. Roland kom också tidigt att hänga med de äldre grabbarna i Veddige som satt på fiket och groggade innan de reste iväg med taxibilar till dansbanor som Hjortnäs och Solbacken på lördagskvällarna.
Man kan säga att han debuterade i vuxenvärlden med dess vanor väldigt tidigt, till föräldrarnas stora bekymmer. Och det hände ett par gånger att det kunde gått riktigt illa för Roland. Som tur var träffade han Lena som han gifte sig med innan han fyllt 18. Hon var äldre och kom att betyda mycket för honom. Roland jobbade hela sitt yrkesverksamma liv på Värö Bruk och hade två barn, Joyti och Johan. Roland gick bort 24 oktober 2021, 68 år gammal.