Här ser vi lärarkollegiet vid Varbergs Realskola 1950. Fyra år senare ombildades Varbergs Realskola till Varbergs Högre Allmänna Läroverk, för att på nytt ändra namn till Varbergs Gymnasium och Realskola 1966. I samband med detta namnbyte kommunaliseras också skolan, som en följd av grundskolereformens genomförande 1962, vilken syftade till att ”städa upp” i ett drygt hundraårigt parallellskolesystem med olika skolformer för barn av olika social bakgrund. Nu skulle folkskolan, realskolan och flickskolan ersättas av den nya gemensamma och likvärdiga grundskolan, skolan för alla.
Omställningen tog dock olika lång tid i landets kommuner. I Varberg fanns realskolan kvar som skolform fram till 1972. Jag tog realexamen 1970. Skiftet var heller inte problemfritt i sig, då de tidigare skolformernas lärare (som lärarkollegiet ovan) nu skulle inordna sig i den nya skolformens normer gällande undervisning och kunskapskrav, vilka långt ifrån föll samman med deras egna värderingar och traditioner. Realskolans lärare var stränga och auktoritära, sånär som på vissa undantag som Vera Grimlund, min lärarinna i teckning.
Sture Nilsson och Erik Djurvall var två despotiska lärare i stil med ”Caligula” i filmen Hets, riktigt kränkande och jävliga. I en skröna berättades det om hur Djurvall en gång lär ha tilltalat några varbergsbor med orden ”vik undan allmoge”då han kom gående på en av stadens trottoarer. Sture Nilsson idiotförklarade mig en gång inför hela klassen då jag ombads att läsa högt ur läroboken. Men då jag hade en annan upplaga av boken än han hade stämde inte pagineringen, varpå det blev fullständigt fel. Trots att orsaken till ”felläsningen” uppdagades uteblev ursäkten. Under åren på realskolan kom dessa gamla översittarfasoner och stofiler dessbättre att fasas ut med tiden, vilket i och för sig kunde vara tragiskt att åse.