På min åttaårsdag den 8:e juli 1961 fick jag frimärksalbumet ”Sveriges frimärken” av min fröken i 1:a klass, Signe Carlsson. Jag tror inte att alla eleverna i klassen fick present av fröken när de fyllde år. Det hade helt klart vissa fördelar att vara lärarbarn på den här tiden. Hur som helst var det en mycket uppskattad present som gjorde att jag fick en helt nytt intresse.
Kunde sitta i timmar och sortera, företrädelsevis svenska märken, efter årtal, motiv, valörer, tandning, vattenmärken och feltryck. Det gröna femöresmärket ovan är ett sådant feltryck, där siffran fyra i 1934 skär in i trean, vilket är ovanligt. Feltrycket benämns Typ II och värderas till ett par hundra kronor, till skillnad från det vanligare märket Typ I som endast värderas till någon krona.
Några år senare fick jag ett frimärksalbum (det bruna med posthorn på) av Almida Sporre, en väninna till mormor Karin. Albumet innehöll i huvudsak märken från nordiska och europeiska länder utgivna under krigsåren.
I ungdomslogen Viskans Ros, som Göran startade, bildades småningom också en frimärksklubb som jag ansvarade för. Där var vi en liten grupp unga filatelister som varje månad fick urvalshäften med svenska märken på posten från målarmästare Erik V Bengtsson i Falkenberg. På så vis kunde vi komplettera våra samlingar för en billig penning. Det hände också att Bengtsson, som också var IOGT:are och hade en av Sveriges finaste frimärkssamlingar, besökte frimärksklubben.
Frimärksamlandet var lärorikt i flera avseenden, inte minst med tanke på de geografi- och historiekunskaper man fick på köpet (ex. märket uppe till höger med motiv på en timrad husknut till minne av de finska nybyggarna i Sverige, som utgavs 16/6 1967).