TV-pucken är en årlig återkommande cupturnering i ishockey för ungdomslag från Sveriges olika ishockeydistriktsförbund. Turneringen startade 1959, på initiativ av bl. a. Sven Tumba Johansson. Samtliga matcher sändes från början i den tidens enda och svartvita tv-kanal (färgtelevisionen och tvåans kanal startades upp senare, 1969-70). Numera visas endast finalomgångarna på TV.
Bilden ovan är plåtad under ett av de få ispass som Hallands TV-puckslag genomförde inför 1969 års turnering. Två spelare från Veddige HK ingick i hallandslaget detta år, jag (tvåa i vit tröja på bilden) och Göran Wigermo. De andra i laget kom från klubbar i Halmstad, Kungsbacka och Hylte. Detta var sjunde året i rad som Halland ställde upp i TV-pucken. Hitintills hade det enbart blivit förluster och ingenting talade för att denna negativa trend skulle brytas detta året heller eftersom storfavoriterna Göteborg stod för motståndet.
Det var alltså med riktigt låga odds hallandslaget angjorde Frölunda Borg på lördagsförmiddagen den 11 oktober. Trots den negativa statistiken stegrades emellertid förhoppningarna avsevärt då vi andaktsfullt passerade spelarentrén på borgen med våra hockeytrunkar. Detta var den första gången som de flesta av oss äntrade en av de större hockeyarenorna som spelare. I spelargången som ledde fram till rinkside möttes vi av den karakteristiska doften av ”ishallskyla” och det ekande ljudet från skridskornas skär mot isen och då pucken förpassas mellan klubbornas blad. En miljö med en alldeles speciell atmosfär.
Efter uppvärmning med joggingtur i full mundering i slottsskogen var det så dags att snöra på grillerna och värma upp på isen. Göteborgarna verkade segervissa. Räknade säkert med att det skulle bli en lätt match. Men efter första perioden hade vi tagit en överraskande 2-0-ledning. Göteborgslaget kom igen och gjorde två mål i andra perioden, men mot alla odds fick vi in ett mål till och avgick sensationellt med en 3-2-seger. Göteborgarnas lag var betydligt bättre än vårt, men vi hade en spelare (Jan Andersson) som stack ut rejält genom att göra alla våra mål, bl. a. genom två snygga sologenombrott.
Göteborgarna grät efter matchen. I Hallandslagets omklädningsrum var stämningen en annan. Nu hade vi vunnit Hallands första seger någonsin i TV-pucken och därmed också tagit oss vidare i turneringen med match mot Västergötland påföljande dag. Våra ledare hade verkligen inte räknat med seger. Nu fick de bråttom med att ordna med käk och hotellrum. Efter diverse dividerande fram och tillbaka bokades så småningom Hotel Eggers nära centralen där det också serverades en välbehövlig måltid då vi senare anlände. Kvällen blev väl inte så lugn som ledarna hade önskat sig. Minns att stämningen var rätt så upprymd under kvällen ute på stan och att vi kom i säng lite väl sent med tanke på den stundande söndagsmatchen.
Kampen mot de svartgula västgötarna blev en tillknäppt tillställning där vi åter visade kämpaglöd.
Matchen slutade 0-0 efter förlängning och fick avgöras på straff, vilken vår tremålsskytt från gårdagens match tyvärr brände. Trots förlusten förgyllde segerkänslan från gårdagen hemresan.