Här hälsar mormor Karin och vår familj på hos Lindahls i Göteborg. Erik Lindahl, mormors bror sitter till höger om mig och intill honom sitter hans fru Britta och sonen Pär. Lena står intill deras son Mats. Tredje sonen Bosse är inte med på bilden.
Karin och Erik bodde på Masthugget i Göteborg då de var små. Deras far jobbade med ströjobb i hamnen och var enligt hörsägen en slarver som drack en del. Mamma Hanna, som hade sina rötter i Älghult orkade inte med barnen. Därför blev de placerade i olika fosterhem och förlorade på så vis kontakten med varandra då de var små. Erik hamnade hos en välbärgad familj i Göteborg och Karin fick komma till Älghult och bo hos sin morbror Oscar och hans fru Ellen. Karin fick det bra hos Oscar och Ellen. De var omtänksamma och snälla. De hade inga egna barn. I Ellens poesibok skrev Karin följande den 26/6 1910 (Karin var född 1903) Tack moster för din vård om mig, jag minnas skall och tacka dig. Den 16/8 1911 är Karins mamma Hanna Kjessel på besök i Älghult och skriver i samma poesibok; Tack lilla Ellen du som tog den lilla späda blomman i din vård. Jag tacksam är och hoppas väl att du dess frukt får skörda.
Det var först i mitten på femtiotalet som Karin och Erik fick kontakt med varandra igen, mycket tack vare Kalle, min morfar, som letade upp Erik i Göteborg. Det var naturligtvis fantastiskt för Karin och Erik, men också en stor glädje för alla oss andra. Plötsligt blev släkten större och nu fick vi nya vänner i Göteborg. Varje år då mormor Karin firade jul i Veddige brukade vi därför ta oss till Göteborg en dag och hälsa på Erik och Britta. Erik, som var resande försäljare för ett norskt färgföretag som hette Alf Bjerke, bruka ofta stanna till i sin O-registrerade Volvo och dricka en kopp kaffe hos oss när han var i närheten av Veddige på sina jobbresor. Erik var en riktig göteborgare, lättsam, skojfrisk och lite rastlös. Minns att han brukade ge mig t-tröjor med en sjöman på och med reklam för någon slags båtlack med namnet ”Plast-Olle”.
Två av Erik och Brittas söner, Pär och Bosse jobbade på sjön. Det var alltid lika spännande att titta på flaggorna från världens alla hörn som hängde i deras rum. Bosse jobbade som kock och blev krögare bl.a. på Tullgarns slott då han gick i land. Vad Pär hade för befattning på sjön vet jag inte. Mats, den yngste av bröderna stannade på land och blev elektriker. Han jobbade många år på Värö Bruk.
Britta, som blev 100 år, arbetade som områdeschef för parklekarna inom parkförvaltningen i Göteborg. Genom Britta fick jag praktikplats och arbete på parkleken i Tynnered och byggleken i Lövgärdet 1973-74.