Likt en omskrivning av skagenmålaren Kröyers berömda motiv ”Hipp, Hipp, Hurra” sitter vi här i mormors trädgård på Joelsgatan i Nybro och firar min födelsedag. Själv sitter jag euforiskt gestikulerande mellan mina två lekkamrater Sören och Rune. Sören, till vänster, bodde tvärs över gatan och hans pappa jobbade på Bränntorps möbelfabrik som låg ett stenkast bort. Rune som var ett par år äldre än mig och Sören bodde också på Joelsgatan. Rune hade massor av spännande seriemagasin hemma hos sig, som Tarzan, Jungel Jim, etc. Sannolikt var det dessa magasin som småningom inspirerade honom till att utföra diverse halsbrytande tilltag som att dyka från 10:ans räcke på hopptornet i Linneasjön. Senare i tonåren och med en kalufs som Johnny Weissmuller fick han smeknamnet Zappo.
Uppflugen på en stol vid födelsedagsbordets kortsida står min livliga kusin Anne och förstärker den uppsluppna stämningen med några glada hurrarop. Syster Lena, kusin Eva och en grannflicka vars namn jag inte minns intar en något lugnare pose i bildens nedre del. Ett par syskon till Sören deltar också i det somriga saftkalaset.
I bildens bakgrund skymtar gårdshuset där det bland annat fanns en resegrammofon med vev i ett av utrymmena som vi barn ibland fick spisa 78-varvare i. Stenkakorna förvarades i kartongliknande fodral med ett hål i mitten där skivbolagens etiketter framträdde i olika färger. Sonora hade röd/svarta etiketter, Odeon svarta och etiketten med hunden och grammofontratten His Masters Voice var mörkröd. Favoritlåten låg på en röd/svart Sonoraplatta och hette ”Gökvalsen”. Låten var instrumental och hade inslag av gökliknande koko-ljud med jämna mellanrum, vilka roade oss barn omåttligt mycket. Dessutom florerade det en populistisk text till låten som vi barn inte var sena att lära oss; min far han har en halvliter brännvin kvar…osv.