Golven är nyfernissade, gardinerna på plats, maten står på bordet och snön ligger vit ute på skolgården. Det är julafton 1962 och familjen sitter i Kyrkskolans kök och intar jullunchen. Mormor Karin har traditionsenligt anlänt med tåget från Nybro några dagar innan julhelgen. Anlänt har tillika hennes polletterade resväska innehållandes julklappar och den självskrivna julosten (se bordets framkant), tillagad av Ingeborg Fjärdingsman i Älghult.
Det halländska julbordet är känt för dess olika kålsorter (långkål, brunkål, rödkål). Men vi håller fast vi det småländska upplägget med inlagd sill, kokta ägghalvor dekorerade med kaviar, Janssons frestelse, dopp i grytan, julskinka, fläskkorv, leverkorv, prinskorv, rödkål, kalvsylta, köttbullar och julosten. Till detta dricker vi svagdricka och julmust. Senare på kvällen kommer den obligatoriska risgrynsgröten på bordet. Tillagningen av denna rätt ombesörjes som vanligt av mormor.
Julmenyns sockrade inslag utgörs dels av ett kakbord med sju sorters kakor (schackrutor, bondkakor, strassburgare, drömmar, mandelmusslor, mjuk pepparkaka, pepparkaka och bullar. Därtill en buffé med hemlagat julgodis bestående av knäck, ischoklad, fudge, och kola. Vidare finns det teaterkonfekt i infärgad marsipan föreställandes, morötter, potatis, ärtskidor, mm, samt chokladbollar med kokosflingor på, vilka namngavs som något helt annat på den här tiden. På godisbordet finns det också fikon, dadlar, nötter och frukt.
På julaftons morgon får jag och syster Lena varsen julbok. Dessa har föräldrarna beställt tidigare under hösten av någon flitig skolelev som kommit förbi och sålt julböcker och jultidningar. Lena brukar få Evas kalender, en slags dagbokskalender för flickor med hantverkstips, etc. och jag någon julbok om sport. På så vis håller vi oss sysselsatta under dagen i väntan på kvällens festligheter som vi firar tillsammans med Lennart och Maj-Britt och våra kusiner som flyttade till Veddige några år efter oss.
Vissa år går familjen i julottan på juldagsmorgonen. Men då familjens kyrklighet är av det måttliga slaget och västkustens präster visar sig vara ganska stränga och dogmatiska i sitt yrkesutövande är det inget årligt återkommande inslag i vårt julfirande.