På examensdagen i den gamla svenska sjuåriga folkskolan var det inte ovanligt att man visade upp alster som eleverna producerat i trä- och textilslöjden under läsåret. Denna bild visar en del av de föremål som ställdes ut 1962 i Centralskolans matsal, där för övrigt farmor Birgit jobbade och serverade mat till eleverna i serveringsdisken som skymtar fram i bakgrunden. Alla årskurser var representerade från tredje klass och upp till och med den sjunde. På den här tiden undervisades pojkarna i träslöjd och flickorna i textilslöjd och det skulle dröja ända till 1969 innan det bestämdes att flickor och pojkar skulle ha båda slöjdformerna på schemat.
Själva idéen med slöjd i skolan är över hundra år gammal. Första slöjdlärarseminariet för träslöjd startades redan 1875 av Otto Salomon i Nääs. Det var här Göran långt senare tog sin examen. Landets första seminarie för textilslöjd grundades 1882 i Stockholm av Hulda Lundin. Men slöjdämnet som sådant blev inte obligatoriskt i den svenska folkskolan förrän 1955, vilket för övrigt visar att Göran var helt rätt i tiden då han sökte sin tjänst 1958.
Slöjdämnet har precis som många andra ämnen skiftat fokus på målsättning och innehåll under årens lopp. Hantverk och materialkunskap var viktiga riktlinjer inledningsvis. Resultat och slutprodukt var också en betydelsefull faktor. Detta skulle emellertid förändras under 1980-talet då arbetsprocessen kom i fokus på bekostnad av resultatet. Huruvida det blev en ”korrekt” slutprodukt hade nu mindre betydelse, bara eleven var nöjd. Under det andra decenniet på tjugohundratalet försköts tyngdpunkten ytterligare i slöjden, nu mot återbruk och entreprenörsskap.
Betraktar man föremålen på bilden ovan kan man inte annat än att förundras över slöjdämnets utveckling och imponeras av dessa alster och de elever i femtonårsåldern som tillverkade dem. Och att Fager i slöjden och Karin Karlström i textilslöjden var kompetenta var och en på sitt område råder det inget tvivel om.