Huruvida vintrarna var kallare och snörikare på 60- och 70-talet jämfört med idag är en fråga för klimatexperterna att svara på. Men mot bakgrund av egna minnesbilder och familjens diabildsarkiv är ändå känslan att det var lite vintrigare förr. Vad som sticker ut, och kanske också förstärker uppväxttidens klimatupplevelser, är barndomsaktiviteternas påfallande koppling till årstiderna. Aktiviteternas traditionsbundenhet till årstiderna kom inte minst till uttryck i skolans värld, där t.ex. skidåkning hade en given plats på schemat vintertid. Mästerskap i längdskidor anordnades årligen och skidmärken i olika valörer kunde erövras under skoltid. Nere i Centralskolans skyddsrumsutrymmen förvarades därtill ett antal klassuppsättningar med finfina skidor, prydligt uppradade i hopsnickrade ställ utmed väggarna. En skola för alla erbjöd även skidor åt alla. Allan Eliasson, skolvaktmästaren, ombesörjde översynen och vallningen av skidorna inför varje säsong. Och hos Fager i slöjden fanns möjlighet att beställa hem halvfabricerade exemplar, vilka eleverna slipade upp, ytbehandlade och slutligen monterade bindningar på under sina slöjdlektioner.
Så fort förutsättningarna infann sig var det på med skidorna för några varv i Kyrkskolans trädgård (se bild) för att försäkra sig om att laggarna satt som de skulle. Sedan bar det iväg till någon närliggande backe i omgivningen, t.ex. Annedalsbacken. Var det mycket folk i backen, fanns det andra alternativ. Utanför samhället, några kilometer bort, låg Disseflat. Där fanns det en riktigt brant backe som sluttade ner mot Syllan (ett mindre tillflöde till Viskan, där vi fiskade bäcköring på våren). Backen i Disseflat var kortare än Annedals-backen, men nerfarten var desto brantare. Avståndet till Syllan, själva bromssträckan, var dessutom minimal, så inte sällan fick man utlösa textilbromsen för att undvika ett vinterdopp. I ett av mina mindre kontrollerade åk en gång i denna tvärbranta backe råkade jag bryta av en av mina skidor. Minns än idag den långa hemfärden på en skida i vinter-kylan. Gissa om det kändes skönt att komma hem, sjunka ner på en stol framför elementet i köket med en kopp varm choklad och sticka in sina stelfrusna tår i elementspringorna.