Bilden är plåtad i ”Grushålan”, ett gammalt vattenfyllt grustag i utkanten av Veddige, där vi brukade åka skridskor på vintrarna och fånga vattenödlor fram på vårkanten. Här poserar jag stolt i min nya ishockeyhjälm, årets julklapp. Skridskorna är begagnade och något för stora, men det är i alla fall ”riktiga” hockeyrör. Hittills hade jag bara åkt på så kallade ”halvrör”, vilka monterades fast på skidpjäxorna med en specialnyckel, men som allt för ofta lossnade från pjäxan om man fick en hård puck på skenan. Den övriga utrustningen bestod i ett par benskydd modell äldre, vilka hölls på plats av ett par fotbollsstrumpor och ett par skydd för armbågarna placerade under den stickade tröjan. Längst bort i bilden till vänster står min hockeyklubba nerstucken i en snödriva. I bildens bakgrund skrinnar syster Lena och kusin Annica i moderiktig outfit för tiden kring 60-talets början.
Då tillräckligt många tagit sig till isbanan blev det match. Lagindelningen föregicks av en intrikat lottdragningsvariant om vem som skulle få börja välja medspelare först av de två som utsetts till lagkaptener för respektive lag. Inledningsvis förpassades en hockeyklubba i luften i riktning mot en av de utsedda kaptenerna som greppade tag i klubban någonstans på dess skaft. Därpå placerade den andre kaptenen sin hand på klubban strax över sin motståndares hand. På så vis fortsatte handgreppsproceduren tills en av de två lagkaptenerna fick sista greppet längst ut på klubbskaftet. Den som lyckades få det sista greppet skulle dessutom klara av att snurra klubban tre varv runt sin kropp över huvudet utan att tappa handgreppet om klubban för att vinna lottdragningen. Om vederbörande inte klarade av detta ”helikopterliknande” konststycke fick motståndaren första tjing.
Vid snöfall och då isbanan slutligen blev så full av snö att pucken stannade i de vita drivorna var det dax för några villiga att ta sig upp till stationen på andra sidan järnvägen och snällt be stinsen George om att få låna ett par av SJ:s rejäla snöskrapor, vilka användes för att hålla perrongen ren från snö. Då isen skottats, skraporna återlämnats, och en och annan medhavd frukt och dryck inmundigats, blev det nya matcher ända fram tills mörkret sakta la sig över isbanan och det var tid att ta sig hemåt på trötta ben.