På farstukvisten flankerad av blomsterkrassens bladverk står en pojke i byxor av grön manchester, stickad tröja, vit skjorta och rock n rollslips. Till höger om honom en äldre man iklädd vit skjorta, blå slips, svart kostym och hatt. Bilden är fotograferad i Älghult i början av 60-talet. Pojken är jag och den äldre mannen är ”gamlefarfar”, min mammas farfar Oskar Vilhelm Johansson, även kallad Ove (OV).
Ove föddes 1874. Under sitt tjugoförsta levnadsår råkade han ut för en sågverksolycka. Den högra handen blev så svårt skadad att den måste amputeras och ersättas med en krok. Trots detta svåra handikapp i tidiga år kom Ove att leva ett långt och framgångsrikt liv som affärsman. Två år efter olyckan, i augusti 1897, införskaffade Ove Nyanäs Bryggeri i Älghult med tillhörande fastighet för 1500 kronor och kunde hädanefter titulera sig som bryggare och läskedrycksfabrikör. Ove hade hjälp av sin bror Frans med verksamheten, vilken säljaren av bryggeriet förband sig lära upp enligt köpekontraktet.
Dagen innan julafton 1900 gifte sig Ove med Hulda Hell. Ove och Hulda fick tre barn, en dotter och två söner. Den äldre av sönerna var min morfar Karl, även kallad Karl Ove.
Morfar skulle senare ta över Nyanäs Bryggeri och driva detta vidare tillsammans med sin hustru Karin, min mormor, fram till 1944 då rörelsen arrenderades ut till ett bryggeri i Växjö. Under tiden byggde Ove och morfar samtidigt upp en åkerirörelse med lastbilar, mjölkbil, buss och droska (taxi).
Ove var en företagsam person som även arrenderade olika jordbruk i Älghult. Han provade också på att leta efter guld tillsammans med två kompanjoner i Hageskruv, där man mutade in ett område enligt konstens alla regler. Vad historien förtäljer var det ett väl optimistiskt företag och det blev heller inget nytt Klondyke i de småländska skogarna.
Varje dag tog Ove en kaffekask med konjak. Det var bra för hälsan menade han. Då vi träffades brukade vi spela kort. Ofta spelade vi bondtolva. Eftersom Ove hade sitt handikapp sorterade han sina kort i fyra högar framför sig på bordet, en hög för hjärter, en för spader, osv. Det var ju inte rättvist mot honom, eftersom man såg när en färg tog slut, men å andra sidan hade han ju möjligheten att luras. Ove gick bort 1970 och blev 96 år.
För att tydliggöra släktbanden med Ove kallade älghultsborna min morfar för Karl Ove, min mamma för Birgit Ove, min morbror för Bengt Ove och själv fick jag namnet Lars-Ove.